Grafitgra_historia

HISTORIEN

Drömmen har funnits i mig under många år, att skapa en plats, dit människor får komma för att inspireras och bara vara för en stund. En plats som andas ett lugn och ger en upplevelse som lever vidare. En plats för möten med andra.
Här ville jag också ge utrymme för skapandet som är en del av mig. Att formge vackra ting, inspirerade av den naturliga gråskalan. Vackra saker du och jag får omges av i vardagen, som får betyda något mer. Men jag trodde inte då, att platsen för detta funnits framför mig, under så lång tid. Så väl förberedd, på något vis…

Minns att det var en kväll i början av hösten. Mörkret lade sig över bygden och regnet strilade ner längs fönsterrutorna i vårt hus. Vinden tog tag i träden och vågorna slog på sjön, jag kände en lust att ge mig ut. Barnen hade somnat och jag sa till min man att jag skulle ta en promenad. Jag tog på mig regnjackan och gick ut. Som så många gånger ledde promenaden förbi den gamla, övergivna smedjan. Just den kvällen var det som om något tog tag i mig. Jag stannade upp. Regnet smattrade på min luva och jag kunde känna rysningen genom min kropp. Det var som om jag fick se allt med nya ögon. Den gamla smedjan, som knappt gjorde sig synlig där bland det höga gräset och med sjön alldeles intill sig. Jag kunde se för mitt inre hur människor fick komma hit och uppleva. Bära med sig något när de gick därifrån. Det var som om någon viskade till mig: Det är här.
– Den kvällen; den stunden, insåg jag att det var här min dröm skulle få växa sig levande och sann.

En septemberkväll, lik denna ett år senare, blev allt verklighet. Jag öppnade för första gången upp dörren till Grafitgrå Industri. Ja, jag nöp mig i armen flera gånger den kvällen. Berörd av alla vänner och människor som letat sig dit. I mer än två timmar stod jag och sa ”-Hej och varmt välkommen hit!” till alla som strömmande in över tröskeln. Overkligt. Läskigt. Fantastiskt. Allt på samma gång. Mitt i allt kände jag en stor tacksamhet, samma tacksamhet som lever lika starkt idag, att jag får leva min dröm. Tänk att min dröm får inspirera andra att våga följa sin dröm som knackar på insidan. Mest tacksam är jag till den röst som så många gånger viskat och uppmuntrat mig att våga gå, att hålla fast vid drömmen. Rösten inom mig, som jag tror är Gud.                                                                           Grafitgrå, en historia som var skriven långt innan jag visste något, en historia som skrivit sina första kapitel.

Tack att du är en del av min dröm och att du är med och gör den möjlig!

Varmt välkommen till Grafitgrå!

/Elin Ginal, grundare Grafitgrå 2012